5.1 Kolets kretslopp

Under perioder med små klimatförändringar är flödena av kol till och från atmosfären ungefär lika stora. Idag ger mänskliga aktiviteter som förbränning av kol, olja och naturgas ett nettotillskott av kol till atmosfären.

Före industrialismen innehöll atmosfären ca 600 miljarder ton kol, nu är nivån ca 760 miljarder ton och det märks bland annat i en förstärkt växthuseffekt. Men det finns andra, större, reservoarer av kol på planeten, biomassa och jord innehåller drygt 2000 miljarder ton kol, haven 40 000 miljarder ton och i berggrunden finns omkring 60 000 000 miljarder ton kol.

Genom utvinning och förbränning av olja, kol och naturgas har människan bidragit till den ökade halten kol i atmosfären. Och detta trots att naturen binder ungefär hälften av den koldioxid som människan årligen släpper ut. De årliga flödena av kol till och från biomassa och hav är ca 30 gånger så stora som människans utsläpp (dryga 200 miljarder ton mot människans ca 6 miljarder ton). Men eftersom människan bara tillför, aldrig plockar bort, koldioxid, har människans utsläpp medfört att halten koldioxid förändrats.

Havens och biosfärens förmåga att binda kol är dessutom beroende av temperatur, väder, havsströmmar mm. Ett allt varmare hav avger kol, medan de kalla havsytorna som absorberar koldioxid minskar i omfattning. En förväntad effekt av klimatförändringarna är skogsbränder som i sig frigör kol till atmosfären och ytterligare ökar växthuseffekten. Systemet kan hamna i en situation där hav och biosfär netto avger koldioxid till atmosfären istället för att som idag binda mer än de avger.

Kolets kretslopp. Trots att människans utsläpp är små relativt de naturliga flödena så påverkar vi klimatsystemet. Naturen både avger och tar upp koldioxid, människan bara avger. Och sakta men säkert har vi förändrat växthuseffekten och klimatsystemet.