3.2 Absorption av strålning

Atmosfären är genomsläpplig för merparten av solenergin. Solljuset värmer marken som i sin tur värmer upp luften närmast marken genom konvektion. Detta leder till vertikala vindar orsakade av skillnader i luftens densitet. Den uppvärmda marken har även möjlighet att stråla ut energin mot rymden. Strålningen kommer då att ske med en anan våglängd än den som kom in.

Solen håller en temperatur på cirka 6000 grader och lyser främst i ett spektrum mellan 0,3 och 1 µm, d.v.s. synligt ljus. I detta område har atmosfären ett “fönster”, d.v.s. den är genomsläpplig för strålning (se figur). En viss absorption av korta våglängder, UV-strålning, sker av ozon och en del längre våglängder absorberas av vattenånga, men merparten når markytan.

Solens högre temperatur gör att den strålar ut sin energi med andra våglängder än vad jorden gör. Växthusgaser är gaser som kan absorbera och emittera strålning. Olika gaser påverkas av olika våglängder strålning. Jordens atmosfär har ett “fönster” som släpper igenom merparten av solstrålningen. Strålningen från jorden absorberas däremot till stor del av växthusgaser i luften.